Kärlek vid första ögonkastet

Första gången jag träffade på rasen Devon Rex så var det verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag hälsade på hemma hos en vän som precis skaffat två Devon-killar. Jag hann inte mer än innanför dörren förrän de var uppe i mitt knä. De två killarna var från Infracats uppfödning.

När jag skaffade Min första tjej Vinga så var det inte utan tvekan från min son, han ville inte ens följa med att titta på henne och hennes syskon när de var små. Han hade sett bilder på dem och på rasen och tyckte inte alls att de var så söta som jag. Men det lilla problemet var ju löst så fort jag kom hem med henne. Kärlek!

~Vinga~

Vinga är än så länge den som bestämmer hemma. Hon kommer från min kompis katteri och jag fick vara fodervärd till henne, men nu skrivs hon över på mig och det är med henne som mitt eget katteri startar (se planer). Hon sitter ofta och övervakar när Dolly och Lakritz leker med varandra. Sen kan hon få ett ryck och hoppa in i leken. Men lika snabbt som hon börjar leka, lika snabbt slutar hon och säger ifrån till de andra när hon inte vill vara med längre. Vinga tycker om att hoppa upp på min rygg när jag sitter och tömmer lådan åt tjejerna. Då lägger hon sig där och håller koll, så att jag inte missar nåt ;)

Kompisar

När Vinga var ca 6 månader så tyckte vi att hon skulle få en kompis.

Så kom ~Dolly~

Dolly är på foder hos oss och skall nu få sin första kull (se planer). Hon är världens gosigaste katt. Hon kommer och vill krypa ner under täcket på kvällarna och ligger sen där och spinner och myser. När vinga hade sin första kull så gick Dolly dit och "hjälpte" till att vara mamma. Vinga njöt och kunde ta en paus från ungarna. dolly kunde ligga där och låta bebisarna snutta på henne tills hon fick små sugmärken på magen. Det ska bli så spännande att nu få se henne med sina egna små ungar =) 

~Lakritz~

I Vingas första kull föddes en liten kattunge som vi från början trodde var en kille. Inte särskilt söt och som Linda kallade för hästen, pga hennes vita "bläs". Men det visade sig efter ett tag att det faktiskt var en liten tjej. Jag hade bestämt mig för att inte "falla" för och med det vara "tvungen" att behålla någon av ungarna i första kullen. Men då Linda och jag bestämt att jag skulle ha kullen hemma hos mig så kan ni ju bara tänka er hur svårt det var.... Fyra små söta kattungar som man fick se upptäcka livet, VARJE DAG.... Det var ju dömt att misslyckas ;P

Så när Lakritz var 6 veckor och några köpare skulle komma för att titta på de honor som kullen hade att visa sa Linda till mig: "Nu måste du bestämma dig för om du ska ha henne kvar. Jag hade då sagt till Linda varje gång vi pratade att jag kommer gråta ihjäl mig när hon flyttar... Så då när jag fick det ultimatumet så fanns det ingen återvändo. Lakritz tillhörde nu familjen =D

Här har vi familjens busigaste, vildaste lilla tjej. Hon älskar att klättra på allt, gardiner, kökshandukar, handukar i badrummet, människor, dörrar (allt går om man vill)...

Så när man kliver upp ur sängen på morgonen eller när man kommer hem från jobbet så är det, det första hon gör. Klättrar upp och lägger sig tillrätta på ens axel ;P